MIXED TEXTS / BLANDADE TEXTER

VAD KAN VARA MER PRIVAT ÄN DÖENDET OCH SISTA TIDEN I LIVET?

Publicerad i Sydsvenskan den 19 januari 2014

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/vad-kan-vara-mer-privat-an-doendet-och-sista-tiden-i-livet/
GEORG SUTTNER. MINNESORD

Publicerad i Sydsvenskan den 19 januari 2014

http://www.sydsvenskan.se/familj/minnesord/georg-suttner/

SAGAN OM DEN GYLLNE SPÅRVAGNEN I VETTLÖSA

Varje likhet mellan denna stad och någon existerande stad är helt tillfällig. Sagan har givetvis ingenting med verkligheten att skaffa!

Det var en gång en liten stad, Vettlösa, inte långt från Ankeborg och alldeles för liten för spårvagnar. Men de styrande i den lilla staden ville gärna tro att Vettlösa var lika stor och betydelsefull som Wien, Zürich och Melbourne. Där fanns det ju spårvagnar och där tyckte invånarna det var så bra att bo. Det var bara ett problem. När spårvagnsplanerna blev kända i Vettlösa, mobiliserades en stark opinion mot planerna. De ledande politikerna och tjänstemännen Knatte, Fnatte och Tjatte träffades och överlade om vad de skulle göra, eftersom det snart var val. De var bestörta över att planerna sågades i den lokala pressen av en skur av insändare, även av dem som de påstod skulle dra mest nytta av spårvagarna, tillskyndarna av en forskningsanläggning i den lilla stadens norra del.

“Vi måste få med oss alla partier på detta, och ta ett snabbt beslut utan att sprida för mycket fakta,” sade Knatte. “Och så lånar vi pengar till att anställa ett antal personer som får i uppgift att sprida propaganda för detta projekt”. “Hurra!” ropade Tjatte och fortsatte: “Min avdelning kommer att få en massa intressant jobb!” – “Men hur försvarar vi detta?”, frågade Fnatte. “Vi politiker skall inte gå ut och försvara projektet,” sade Knatte. “Det får du göra, Fnatte. Ligg lågt när det gäller att tala om trafikhinder, olycksrisker och annat som kan störa medborgarna i den lilla staden, liksom att vibrationer kan orsaka sättningar i marken och skador på hus. Sådant vill våra medborgare inte höra talas om! Detsamma gäller buller.”

“Framför allt gäller det att genast styra in diskussionen på detaljfrågor,” fortsatte Knatte, “t ex sträckningen av spårvägslinjen, var hållplatserna skall ligga, hur långt det skall vara mellan dem och till varje pris se till att förhindra en diskussion om själva huvudfrågan, om vi skall ha spårvägar eller något annat, t ex laddvägar, ledbussar eller andra former av ny teknik.” – “Lysande”, sade Fnatte, “jag skall se till att presentera en detaljplan för detta och inbjuda invånarna i vår lilla stad att komma med detaljsynpunkter, och säga att vi verkligen varmt välkomnar deras synpunkter på dessa frågor.” Det gäller att ge dem en illusion av att de kan vara med och påverka, tänkte Fnatte. Men det är ingen enkel uppgift, det insåg han. Jag måste ha hjälp av Tjatte på stadsbyggnadskontoret. Det är en skarp person som inte låter sig hejdas av att någon börjar prata om demokratiskt underskott och behovet av att lyssna på vad berörda människor anser.

“Vilken färg skall spårvagnarna ha? Och hur skall projektet finansieras?, sade Fnatte till Knatte nästa dag. “Det ordnar sig säkert”, sade Knatte. “Bekymra dig inte om det. Vi målar spårvagnarna med guldfärg så tror invånarna att staden blivit så rik att den kan sanera sina mögelskolor och och renovera sitt badhus.” Och så fortsatte han: “Men det du framför allt nu måste göra är att skapa en bild av att våra medborgare är positiva till detta projekt, och inte minst att de som är emot projektet är en samling kulturkonservativa bakåtsträvare och bråkmakare. Annars kan vi aldrig få regeringen och regionen att betala. Gör en enkätundersökning med lagom suddiga frågor!”

“Men om enkätundersökningen skall ge någon vägledning måste jag ju också ge de tillfrågade lite information om kostnader, trafikhinder, olycksrisker, träd som måste fällas, gator som måste spärras av och annat som kan påverka deras ställningstagande!”, sade Knatte, som gått ettbetygskursen i samhällsvetenskaplig metodik på universitetet och visste en del om hur enkätfrågor konstrueras. “Nej, för all del, gör inte det,” muttrade Knatte. “Fråga i stället bara om de spontant kan tänka sig spårvagnar i Vettlösa, utan att komma med en massa störande information som gör det svårt för dem att svara!”

Den snälle Fnatte gjorde som han blivit tillsagd. Men bortfallet blev så stort att inga slutsatser kunde dras av undersökningen. “Hur skall vi göra nu då”, frågade Fnatte. “Bry dig inte om det,” ropade Knatte och Tjatte i korus. “Det var fler som svarade att de spontant kunde tänka sig spårvagnar i vår stad än som var spårvägrare. Säg att majoriteten var för! Det är ju sant!” – “Ja,” mumlade Knatte knappt hörbart, “majoriteten i denna undersökning med dess löjeväckande frågor var för – det är sant. Men vad skulle folk tycka om de hade ordentlig information om kostnader, förutsättningar och konsekvenser, ställdes inför precisa frågor och hade de alternativ som modern teknologi kan erbjuda klara för sig?”. Det blir nog många blankröster i nästa val, men jag kan ju ha kvar mitt jobb i Vettlösa ändå, tänkte han belåtet.

SAGAN OM ELPRISERNA I DEN LILLA STADEN

Denna lilla saga har naturligtvis ingenting med verkligheten att skaffa, och all likhet med existerande platster och personer är en ren tillfällighet.

Det var en gång en liten man som hade en liten lägenhet i ett hus på en liten gata i den lilla staden Blund (där politikerna sover gott, särskilt så fort trafikkaoset framför järnvägsstationen skall diskuteras). Det hade också 15 andra personer, och de flesta hade större lägenheter än han. Varje år betalade han över 1000 kronor i nätavgifter till det stora el-bolaget i den lilla staden – liksom alla de andra lägenhetsinnehavarna i huset. Eftersom huset var byggt 1959 var investeringen i elnätet betald för länge sedan, och nätavgifterna från det lilla huset var en veritabel guldkalv för el-bolaget. Detsamma gällde nätavgifterna från alla andra hus på den lilla gatan, liksom alla nätavgifter från alla hus i den lilla staden.

Överskottet från det lokala el-bolagets verksamhet  kunde politikerna i Blund använda för att finansiera olika vansinnesprojekt, som till exempel att lägga miljoner på att planera att införa spårvägar i den lilla staden Blund som med sitt medeltida gatunät var särskilt olämplig för detta. Allt den lille mannen kunde göra var att i protest beställa sin el från ett annat bolag, men det hjälpte ju inte mycket eftersom det lokala elbolaget hade monopol på nätavgifterna. I en tid då allt skulle utsättas för konkurrens kunde elbolagen bestämma sina nätavgifter själva. Konkurrensverket sysslade med andra och viktigare saker, det kan man gott förstå.

Vad den lille mannen inte kunde förstå var hur det kunde bli så här. Elpriserna skulle avregleras och utsättas för konkurrens, och mer konkurrens skulle leda till lägre priser. I stället blev det tvärtom. Priserna blev högre. Elpriserna differentierades i olika zoner. Hade det långa landet som mannen bodde i indelats i zoner på ett annat sätt så att exempelvis huvudstaden Tjockholmsområdet blev en zon utan eget  kraftverk genom att gränsen dragits norr om Torskarshamn och söder om Porsmark hade differentierade priser aldrig genomförts. Det hade tant Modenberg sett till. Hon var nämligen partikamrat med statsministern i det lilla landet och bodde själv i Tjockholm, liksom en annan minister som felaktigt trodde att EU krävt dessa zoner.

Allt detta förstod den lille mannen utmärkt väl, när han tänkte en gång till. Vad han dock inte förstod var varför ingen ville finansiera en bok om detta politiska fiasko så vanliga människor, även de som bodde i det lilla huset på den lilla gatan i den lilla staden, kunde förstå hur detta gått till – och varför ingen gjorde något för att ändra på saken.

DÖD KAN GE LIV

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/dod-kan-ge-liv/

Publicerad i Sydsvenskan den 22 juli 2011

HOPPLOCK OCH HOP-PLOCK – ORDBRÅK OCH MORDSTÄV

Att låta associationerna hoppa från ett område till ett annat kan ibland vara lockande. Här  följer ett hopplock av odbråk och mordstäv som förhoppningsvis kan vara hopp-lockande.

Livet är en ström – elektrifierad Calderón

Bättre gny än illa häkta – jäktad åklagare

Slutet rått, allting rätt – råskinnets lag

Slutet vått, allting vått – seglarens död

Lika föl leker häst – equus equality

Man kan inte stiga ner i samma blod två gånger – sårad Herakleitos

Friskt sågat, hälften brunnit – sa snickaren till pyromanen

Idag glöd, i morgon nöd – pyromanens död

Vad som göms i hö, kommer fram när vi skall dö – jordbrukspolitik

Där fölet går in, går stoet ut – stallvisdom

När ölet går in, går svetten ut – pubvisdom

Borta bra men hemma fest – vardagsvisdom

Den som spår han får – siarvisdom

Öst är öst men häst är bäst – hippologvisdom

Ingen lök utan eld – surrealism på köksbordet

Stänk först och baka sedan – realistiska köksord

Man får ta skeden dit man kommer – pilgrimsord

Ur: Skånska akademiens Årsbok, Skånska hopp och övertramp, Malmö: Corona 2002, sidan 161